I söndags och igår kände jag det välbekanta trycket över bröstet. Jag vet vad det är och jag vet vad jag ska göra för att det ska försvinna (ibland).Det är inte en "fysisk åkomma" jag har utan en mer "psykologisk åkomma". Efter en stärkande promenad med Anna och hennes son, ett besök med min otroligt trevliga handledare på arbetsförmedlingen och ett samtal från mitt extrajobb så försvann trycket över bröstet. Jag måste lära mig att hantera situationer så att trycket inte kommer men nuförtiden kommer de inte lika ofta som förut kan jag trösta mig med.Träna och åter träna är det som gäller.Ps. Anna, du skänker mig glädje..det finaste en vän kan ge och få .Tack för att du finns i mitt liv.