Igår kunde jag inte hålla tårarna borta, så jag grät när jag hade tillfälle på jobbet. Jag gömde mig på toaletter och i klassrummets datarum  när eleverna var på rast. Det har varit för mycket på sista tiden och igår brast det. Saker som har hänt på jobbet och sen det här med pappa. Lovade ju mig själv att gå med ryggen rak och inte gråta men nu brast det. Jag åkte hem tidigare från jobbet för jag orkade verkligen inte. Som tur har jag stöd av kollegor och mentor utan dem skulle jag inte klara det här.

Tack alla som läser min blogg för erat stöd och uppmuntrande ord.

 Kram på er alla.