Jag kan ta ansvar över mitt liv, jag behöver ingen som berättar hur jag ska leva mitt liv. Vad jag ska äta, ha på mig och hurvida det är städat eller oreda i mina garderober och vem jag ska leva med. Ibland undrar jag om människor tror att jag är "förståndshandikappad" och inte vet bättre.Ljuger mig rakt upp i ansiktet i tron att jag inte förstår att det är lögner eller när människor tror sig veta vad jag känner om saker och ting, om jag är glad, ledsen eller förbannad. Ursäkta, men jag är en tänkande varelse med känslor.Jag ska inte behöva be om ursäkt över mitt liv och hur jag lever.