Det kan väl inte vara mitt fel att det inte finns någon planering vad eleverna ska göra och ingen annat vet någonting heller.

Skrivbordet är kaos och jag hittar ingenting som kan ge en ledtråd vad som ska göras. Läraren är inte tillgänglig varken via telefon eller mail och arbetslaget vet ingenting.

Känns verkligen underbart att vikariera och jag hade tänkt gå tidigare men det tjänar ingenting till idag, kanske det klarnar tills imorgon, man får ju hoppas på det. Bara bita ihop och se glad ut helt enkelt.

Ja, man kan varken skratta eller eller gråta just nu.