Nu idag är det 57 dagar kvar tills bebisen ska komma ut, om det blir på det exakta datumet.Men det börjar bli tungt, varje liten ansträngning känns jobbig just nu, men det är bara att bita ihop. Känns som jag ska kvävas, då jag inte kan andas normalt (förkylning och astma) och jag vill bara sova eller ligga i sängen och läsa. Men allt detta är värt..då bebisen kommer.

Det är tufft att vara timvikarie, man vet inte vad som ska hända om man inte har planerat in jobb. Just nu får jag bara 2 timmars pass i "lillklassen" för att ordinarie är halv/deltidssjukskriven och då vill hon inte vara borta hela dagar utan halva dagar, vilket gör att jag får ta några få timmar. Jag ville inte det här men just nu arbetar jag allt jag kan och på fredag har jag fått en heldag, vilket är toppen!

Men veckorna blir så hackade och jag får inte riktigt någon struktur i planeringen..vad jag ska göra med eleverna..Men jag har beslutat att inte göra en egen planering utan låta ordinarie göra det. Varför ska jag starta upp någonting nytt när jag inte vet om jag kan avsluta det?