Igår var det föräldrarkurs och vi pratade om kejsarsnitt och olika smärtlindringstyper.

Barnmorskorna pratade om vad som händer med bebisen när den kommer ut den vägen, att den kanske får lite svårt att andas mm.

De berättade också att vissa kvinnor kan känna sig okvinnliga om de föder på det sättet och inte kan känna samma ”gemenskap” med andra kvinnor som berättar om sina förlossningar. Jag vill bara att bebisen ska komma ut och att vi tre ska må bra, och då spelar det ingen roll vilken väg den kommer. Det enda jag vill är att inte bli nedsövd så att jag inte får träffa bebis på flera timmar, dessutom så blir man ganska groggy/bakfull av narkos, så hellre planerat snitt då man får vara vaken än akutsnitt då man är nedsövd.

Jag vet redan nu att kejsarsnitt är ett alternativ för mig, då jag ska på bäckenröntgen om ca 1 vecka (landstinget här gör bäckenröntgen på alla som mäter under 1.50 m och de som känner mig vet att jag är 1.45 m lång).

Det känns tryggt att föda på ett av landets modernaste sjukhus som dessutom är ett universitetssjukhus och att det finns resurser att tillgå om det skulle vara någonting.

Är det dessutom ett planerat snitt så behöver jag inte vara nedsövd, tack och lov.

Idag 44 dagar kvar till beräknad ankomst..oj vad tiden går fort.