Idag träffade jag min gamla kursare Malin för en god lunch på stan. Vi pratade om jobb såklart, då vi har samma yrke sen sprang vi i affärer tills mina ben inte orkade.

Det var jättekul att träffa dig Malin, och jag hoppas vi ses snart igen!

Letade febrilt efter en rosa kofta, men hittade ingen, vill ju att den ska täcka och värma magen. Men jag sneglade på en svart poncho med söt rosett (som jag har provat tidigare) och jag ska nog införskaffa den..om lönen ger utrymme för shopping.Sen tittade vi på bebiskläder såklart och jag skulle kunna shoppa mig fattig på dessa små söta kläder. Hittade också ett tyg på Åhlens som skulle passa bra ovanför matbordet och det kostar 125 kr/m, så det blir att avvakta.

Varför hittar man alltid fina/bra/nödvändiga saker när man inte har råd?

Just nu har jag jättedåligt självförtroende när det gäller att söka jobb. Vem vill anställa mig till terminens slut när jag inte ens vet om jag hinner arbeta till skolavslutningen?

Känns också lite "löjligt" att sitta på intervju med magen i vädret och inte låtsas som ingenting. Visst..det är underbart att vi ska ha barn och jag längtar så mycket att "spöket" ska komma. Men handen på hjärtat..det hade varit bra med en fast anställning innan leverans. Men man kan inte vänta på att saker ska hända. Ekonomin skulle ha varit bättre, men vi lider ingen nöd precis. Känns bara lite tråkigt att inte ha ett riktigt jobb.