Idag har vi köpt säng och madrass till "spöket/zlatan".

Hoppas nu att bebis kommer att sova gott i den.

Den varma fredagen spenderades på sjukhuset, hela dagen, kl 09.00 - 14.30

Först röntgen i två helt bisarra ställningar, ligga på rygg med benen isär men fötterna ihop, sen fick jag stå upp med en linjal uppkörd i det två allra heligaste ställena, sköterskan sa: ”Det ska göra lite ont, då blir det rätt”. ”Inte varje dag man har en linjal uppkörd mellan benen” sa jag snabbt och jag tror Camilla (som satt bakom en skärm och såg allt) tyckte det var lite roligt.

Sedan vänta på resultatet och promenad till förlossningen. Väl på förlossningen fick jag ett eget rum med säng och vi blev bjudna på kaffe. Läkaren var mitt i en operation så jag skickade hem Camilla.

Blev bjuden på lunch på förlossningen sen slumrade jag till på sängen.

En spruta i ryggen så att jag blev av med sammandragningarna (det var skönt) och uppkopplad så att de kunde se bebis hjärtslag. Läkaren kom och meddelade att mitt bäcken såg bra ut och att de skulle försöka vända.

Men ”spöket/zlatan” var så seg  att det inte gick (ont som tusan gjorde det också), så nu får bebis ligga med huvudet upp och jag fick en tid för kejsarsnitt.

Känns skönt att läkaren inte höll på en evighet att vända utan höll bara på ca 5 minuter att knåda runt på min mage.

Men nu har vi testat vändning och bäckenet skulle klara en ”normal” förlossning men ”spöket/zlatan” ville INTE vända sig, ett tecken på envishet (som sin mamma).

Jag ska inte försöka på en vändning till utan nu får det vara som det är, bebisen kommer ju ut i alla fall.

Känns skönt att jag har förberett mig för kejsarsnitt, så det kom inte som en direkt överraskning.

Nu ska jag anteckna i almanackan:

 4/6-08: FÖDA BARN .

Tack Camilla för att du kom med till sjukhuset och tack för den goda middagen, grillat är gott!