Köpte en smörgås i fredags som jag åt till lunch och när jag kom hem på eftermiddan så fick jag otrolig kramp i magen. Så allt fick ställas in på lördag morgon, pappa och Nina kunde alltså inte komma. Låg hela lördan i sängen, men nu känner jag mig bättre. Druckit Proviva, vilat och svettats. Idag blir en lugn dag så jag får tillbaka krafterna så jag kan jobba imorron.

Imorgon kommer pappa och Nina på besök, så det ska städas och fejas och lagas mat. Det ska bli jätteroligt att dom ska komma, för det var ett tag sen vi sågs..några månader sen.

Nu är jag på mellanstadiet och arbetar fram till påsklovet. En liten klass med sju elever och de är hur söta/snälla som helst, kommer nog att trivas suveränt i den klassen.

Igår kände jag "spöket" ordentligt på eftermidddan, någonting hårt som buffade......

Sådärja, då har man kopierat en massa till nästkommande vikarie och gjort planering för torsdag och fredag och jag lade in en timme extra på timrapporten, det tyckte de att jag skulle göra.

"Mobiltelefonproblemet" löste jag genom att jag tog ett snack med rektor och rektor kom till klassrummet och var inte så glad på eleverna. Känns skönt att man har stöd när det krisar sig. Resten av lektionen var det INGA telefoner framme. Tänk att de inte kan lyssna på en vikarie  och att de nästan skiter på sig så fort rektor visar sig.

Ibland önskar jag att mina elever kunde skita på sig när jag blir arg.

Jag tog saken i egna händer och planerade själv, kopierade och fixade fram från böcker mm. Så nu har jag en bra planering för alla dagens lektioner, det är min sista dag på skolan idag så jag har skrivit ner i en bok vad som har gjorts för framtida vikarierer och så ser ordinarie lärare vad jag iallafall har pysslat med. Sen löste det sig igår fast det var "kaos", det är bra att man är kreativ.

Sen det här med de jäkla mobiltelefonerna på lektionerna, trots att jag sa till så nog kom de fram igen. Men jag orkar inte ta den striden, det får mentorerna göra. Vill de slösa bort sin tid så varsågod för mig, det är ju deras betyg.

Det kan väl inte vara mitt fel att det inte finns någon planering vad eleverna ska göra och ingen annat vet någonting heller.

Skrivbordet är kaos och jag hittar ingenting som kan ge en ledtråd vad som ska göras. Läraren är inte tillgänglig varken via telefon eller mail och arbetslaget vet ingenting.

Känns verkligen underbart att vikariera och jag hade tänkt gå tidigare men det tjänar ingenting till idag, kanske det klarnar tills imorgon, man får ju hoppas på det. Bara bita ihop och se glad ut helt enkelt.

Ja, man kan varken skratta eller eller gråta just nu.

Så var denna pärlhelg över och Marie/Sirlig åkte hem till Stockholm på eftermiddan. Pärlat har vi gjort både igår och idag. Och så har jag lärt mig ett och annat nytt, det är bra att Marie är duktig och kan visa en novis som jag.

Här visar jag ett smakprov från helgens pyssel.

En snygg turkos samt tuff kedja.

Jag har två bergskristallpärlor som jag ska göra snarlika halsband av här i veckan.

Tack Marie för trevligt sällskap, pärlor och allt annat, hoppas vi ses snart igen!

Känns som allt jag gör blir bara kaos i slutändan. Som städningen igår och nu ska jag mäta fönster här hemma så vi kan beställa persienner, och det lär väl också bli fel. Telefonabbonemanget är också ett exempel hur klantig jag är nu. Jag vågar inte ta fram symaskinen för då går den väl sönder och ska jag putsa fönster så faller jag väl ner på marken. Nä, jag får väl sitta med händerna i knät och hoppas på bättre tider eller anställa en personlig assistent.

En helt ljuvlig sång. Lyssna och njut!